Han tittade tyst på skärmen. Skärmen tittade lika tyst på honom. Apati i harmoni. Tangenterna kändes tröga när han tryckte ner dem. Som sirap. Pannkakor med sirap. Paris. Tankarna började flyta iväg. Viggo vankade oroligt i höger ögonvrå. När skulle Petra komma från mötet? Radion spelade. Lustigt med radiohits - han kunde aldrig komma ihåg deras titlar trots att han aldrig kunde glömma refrängen. Paradoxalt eller oundvikligt?
Det var en ovanlig dag på kontoret. De hade blivit fotograferade. De skulle vara med i en tidning. I efterhand kommer han klippa ut sidan med reportaget och spara i en plastficka bland alla tidningsklipp han varit med i. Det var lite som att köpa märkeskläder utan att märket syns - bara han visste om det, men det gav honom ett inre mervärde. Fotografen på plats undrade om vi alltid hade det så fint med tända ljus på morgonen. Vi intygade, såklart. Han var en mycket trevlig man med en extra spexig glasögonmodell.
Snart är det helg igen. Veckorna tickar otroligt fort. Går tiden snabbare på vintern i väntan på sommaren? Kanske lika paradoxalt. Men den som väntar på något gott, säger de ju. Det säger jag nog också, trots att jag inte väntar på det där goda. Det är ju där jag är.
Är du?
Inlägg
