torsdag 4 augusti 2011

>



Nu behöver jag inte resa mer. På ett tag. Jag är på den nivån när till och med tvättiden känns fräsch och lugnande. Terapitid, tvättid. Egentid. Jobbtid känns som fritid, när semestertid och ledigtid trots härlig tid blir hetstid och slirtid. Nu blir det härlig vardagstid.

Jag är nyhemkommen från Sardinien, ön som inte har något mer sardiner att göra, som hejar på Barcelona i fotboll men pratar italienska, och hatar havet trots att det omger dem.

Det är alltså fritt fram att börja ringa, maila, skicka gulliga lappar och röksignaler. Kör hårt, sätt en lapp runt brevduvans fot och sysselsätt mig!