På fredag är det Midsommar och första semesterdagen för oss på Medori. Midsommar är precis som de flesta av våra traditioner sprunget ur vikingarna för att sedan bli övertaget och inforslat i kyrkan. Men vad vi firar är det få som varken vet eller bryr sig om – snarare är det ATT fira vi är ute efter. Och mer traditionsfirande kommer pressen. Vart skall vi vara? Hur skall vi vara? Har Peter fixat stugan? Har Anna tänkt på hur alla kommer att ta sig dit? Vem fan köpte nubbe? Som en kondenserad variant av hela vårt semesterbetéende. Långhelg? BOKA RESA TILL LONDON. NU! Tillslut blir det så mycket semesterplaner att man liksom inte hinner ha semester. Passa ungar, träffa barndomsvännerna, resa, ha mystid tu man hand...
Mina veckor kommer spenderas av ett intrikat system av ickeplanerande. Lyxvardag där andra tar besluten, och mitt fokus kan ligga på: vilken bok? vilken mat? vilken film? Och sedan njuta av en hängmatta, västkusten och långa kvällar med öl och sol. Precis så sommaren kan vara. Med avstängd telefon. Datorn många mil från där jag kan nå den. Kontoret timmar från där jag ligger i skuggan med Jonas Karlssons senaste novellsamling.
Inlägg
