Saker blir alltid lite bättre om man skruvar ett varv. Om du tar en vardaglig situation och lägger till det som inte får och inte kan vara. Låter din filmstjärna höra filmens berättarröst, seriefiguren upptäcka att han är fast i en ruta eller huvudpersonen i en bok veta om att han är huvudpersonen i en bok. Plötsligt ändras perspektivet. Filmen som handlar om betraktaren. Fotot med två hundar, fint klädda i tweedkavajer, som är ute och går med sina människor, nakna, på alla fyra, med koppel runt halsen. Konst är inte svårare än att det ofta är det som inte kan vara. Det som kittlar och känns. Mannen som gråter över en vunnen miljon. Och får dig att vilja veta mer.
Hur blev det så?
Inlägg
