Året går redan mot sitt slut. Det snabbaste året någonsin. Det kan såklart också ha att göra med att jag faktiskt bara är 23 och fortfarande har en tydlig referensram i gymnasiets långsamma år. Tiden går ju tydligen snabbare och snabbare. Varje år blir kanske det snabbaste någonsin. Ändå känns det alltid som att man hinner med. Precis. Och när man inte gör det – så går världen vidare ändå.
Ens jobb är extremt viktigt, att det ska vara roligt, utmanande, viktigt – men samtidigt ska man inte ta det på blodigt allvar. Man måste inse att det finns något mer. Ändå har många väldigt lite självdistans till sina yrkesroller. Ibland har man ett väldigt viktigt jobb, och ibland ett som är mindre nödvändigt. Det borde inte vara själva kärnan i varför man gör det. Inte heller att man "ämnad" för någonting. Man är skapt att göra vad som helst, byta fritt, testa nytt, våga leka. Det kan vara fantastiskt utan att vara ens "öde". Just därför är reklam så bra: varje dag är helt unik, alla projekt är spännande, och det som krävs av oss är alltid något helt nytt. Man kan inte för en dag tillåta sig att bara glida med, utan alltid, alltid: Vara proaktiv och se det oväntade.
Inlägg
